Stoppa värdlandsavtalet med Nato skrev Christina Gerzelius den 27/2. Hon är säkert inte ensam om den åsikten, ty meningarna om för- respektive nackdelar av ett samarbete är nog ganska jämnt fördelade bland svenskar.
Gerzelius framhåller värdet av ”alliansfrihet i fred – neutralitet i krig” och den tesen har förvisso tjänat Sverige väl i förfluten tid. Gerzelius diskuterar inte ett eventuellt medlemskap i Nato, utan hon kritiserar och vill stoppa det så kallade värdlandsavtalet, som onekligen är en halvmesyr. Man kan skönja Gerzelius motvilja mot Nato. Jag menar i stället, att Sverige bör ha som mål, att snarast bli fullvärdig medlem i Nato. Läget för ett sådant beslut är nu bättre än någonsin.
Gerzelius skriver ”Ryssarna kommer naturligtvis att uppleva Sverige som ett hot med ett utvidgat Nato inpå knutarna”. Må så vara, men Nato är ju en försvarsallians. Medlemmarna avser inte att gå ut i krig.
Våra grannar i Baltikum är Natomedlemmar och det ger dem det skydd, som deras svaga försvar annars inte skulle kunna leverera. Sverige har numera ett mycket svagt försvar. Vi är det land i Nordeuropa som satsar allra minst på försvaret räknat som andel av vår nationalprodukt. I stället har våra politiker prioriterat, att ekonomiskt stötta mer eller mindre tvivelaktiga ”demokratier” runt om i världen.
Ryssarna saknar gräns utmed Östersjön, eftersom våra tre Natoanslutna grannar ligger emellan. Ryssarna har gjort investeringar på Gotland och deras gasledning till kontinenten ligger alldeles utanför vår territorialgräns. Putin är skicklig på att göra politiska drag, som han senare eller aldrig söker motivera. Att ockupera Gotland med svepskäl ligger säkert inom hans kompetensområde.
Ryssland är nu tillfälligt ekonomiskt försvagat och därför är det lägligt för Sverige att söka medlemskap i Nato.
Ingvar Fogstam