World Justice Project, WJP, har nyligen undersökt rättssäkerheten i 113 av världens länder. Sverige ligger i topp tillsammans med Danmark, Norge och Finland. Var finner vi då Afghanistan som Sverige och EU sätter så stor tilltro till? Jo i absoluta bottenskiktet, alla kategorier!
Hit vill man alltså deportera de 18-åringar som har afghansk härkomst och litar på att pojkarna ska få ett ”ordnat mottagande”! Hur kan man tro på detta? I ett land som sedan århundraden förföljt hazarer och även andra etniska grupper. Så till den grad att många av flyktingpojkarna vi idag har inom Sveriges gränser, aldrig satt sin fot i Afghanistan. Många har levt som papperslösa flyktingar i Iran. Och då med ständiga hot om att sändas tillbaka till det land de fruktar mest, alternativt inskrivning i krigsmakten.
Idag är det Sverige som hotar gruppen och skapar stor ångest bland ”afghaner” i alla Sveriges skolor. Även om 18-årsdagen ligger flera år in i framtiden blir rädslan så stark att akuta kontakter med sjukvården måste vidtas dagligen runt om i svenska skolor. Naturligtvis blir studierna för övriga elever lidande. Också lärarna tappar fokus.
Samtidigt har flyktingströmmen till Sverige minskat betydligt och ”signalen” om Sveriges stängda gränser nått långt ut i världen. Vad är då problemet? Dessa pojkar är med rätt behandling, en guldgruva för Sverige. Snart vuxna, arbetsvilliga, friska och starka.
Vår egen kille tänker sig en framtid i åldringsvården. ”Dom är snälla.” Ingen gammal människa har någonsin slagit honom, stulit från honom, misshandlat honom eller kidnappat honom. ”Eller utvecklingsstörda, dom är också bra.” Jag ser vilken glädje han skulle föra med sig. Strålande leende, stark och smidig med en aldrig sinande tacksamhet för vad Sverige gett honom.
Lärare och familjehemsförälder
Linköping