Då är det svenska valet över för denna gång. Efterdyningarna lämnar, enligt mitt förmenande, en bitter eftersmak.
Som lärare lade jag röstandet på hyllan efter kommunaliseringen av skolan 1989 då man mot de flesta lärares önskan drev igenom detta i riksdagen.
Sedan började nedmonteringen av skolan, äldreomsorgen men framför allt vården.
Ett starkt tilltagande av bonusar, avgångsvederlag, vinster i vår numera så kallade välfärd fick åtminstone mig att bli soffliggare.
Men för första gången på alla år tog jag mig till valurnan i årets val. Röstade på tre olika partier från vänster till höger i frågor som låg mig närmast hjärtat. Är övertygad om att flera gjorde sammalunda. Kände mig faktiskt stolt över att jag tog steget och röstade.
Men efter att ha sett sandlådefasonerna i samband med valet av andre vice talman väljer jag nu att återgå till sofflocket. Kan inte acceptera att man i ett demokratiskt samhälle står fast vid att inte samarbeta över blockgränser, utesluta och bojkotta ett demokratiskt valt parti på detta sätt och kalla nästan en miljon människor i vårt land för rasister utan att undersöka varför det blev så men framför allt rannsaka sig själva!
Nu är det dags att samarbeta och respektera varandras åsikter, för Sveriges bästa!