Svar på ”Lyssna på näringslivet”, Ledare, 18/3.
Correns ledarskribent envisas med att koppla ihop frågan om ny regionindelning med frågan om ny järnväg. Ledarskribenten tycks också tro att en ny regionindelning innebär att man bygger murar för att förhindra arbetspendling och annat utbyte mellan regionerna. Frågan om snabbjärnväg är inte en fråga för regionerna. Det är en statlig angelägenhet där regioner, kommuner och andra med intresse i frågan kan komma med synpunkter. Södermanland och Östergötland torde vara överens (med undantag av sörmlänningen Göran Persson) om att järnvägen skall byggas. Motståndare torde huvudsakligen finnas i Stockholmsregionen.
Den föreslagna regionindelningen påverkar således knappast frågan om järnvägens vara eller icke vara! Frågan om att arbetspendlingen skulle försvåras förstår jag inte. De som pendlar i dag över länsgränserna lär väl fortsätta med det såvida vi inte bygger upp Berlinmurar mellan regionerna och så långt har väl inte utredarna planerat?!
Näringslivets och handelskammarens synpunkter skall naturligtvis vägas in men de är knappast specialister på hur offentlig förvaltning skall skötas och hur den sker mest effektivt och till rätt kostnad. Det är ju det som är en viktig faktor i utredarnas arbete.
Roland Johansson
Svar:
Regionindelningen är i allra högsta grad ett statligt projekt. Det som förvånar med Indelningskommitténs förslag är bristen på lyhördhet för såväl regionernas som näringslivets önskemål. Vad som förenar järnvägen och regionindelningen är nämligen behoven ur främst ett arbetsmarknadsperspektiv. Ostlänken svarar på behovet av en snabb förbindelse mellan Linköping och Stockholm. Det hörsammas däremot inte alls i regionfrågan, där sjukvården istället fått styra indelningen helt. Nu när politiker ute i landet börjar få kalla fötter gällande hela höghastighetsprojektet menar jag att en regiongräns mellan Östergötland och Sörmland talar emot behovet av Ostlänken – inte för.
Maria Björk Hummelgren
ledarskribent