I debatten om Ostlänken har Linköpings politiska partier gjort gemensam front mot Trafikverkets planer på en ny dragning av spåren utanför staden. Nu senast (Corren 18 mars) hävdas att en järnvägstunnel inte är mycket dyrare än en bro. De belopp som nämns för bro- alternativt tunnelbyggande genom stadens centrala delar ligger klart över 10 miljarder, det vill säga mer än 10 000 miljoner.
Varför lägga ned så enorma summor på en järnvägsförbindelse till Linköpings centrum – och säkerligen ett antal miljarder för motsvarande lösning i Norrköping? Om man istället skapar ett tågstopp mellan städerna för nationell snabbtågstrafik går det att behålla nuvarande järnvägsspår och resecentrum men ändå upprätthålla pendeltågstrafik inom länet. Resenärer som ska resa utanför regionen med snabbtågstrafiken mot Stockholm, Göteborg och Malmö får då ta sig till detta tågstopp via bil, buss eller lokaltåg, beroende på var de bor (alla bor inte i Linköpings centrum).
Det är så en storstadsregion fungerar. Ostlänkens primära syfte är inte att ändra infrastrukturen inne i Linköping och Norrköping. Man måste istället ha ett nationellt perspektiv och då gäller det att finna en optimal lösning för snabb tågtrafik mellan storstadsområdena med så få tågstopp som möjligt.
Jag vill återkomma till tidigare lanserad idé om att bygga en ny flygplats mellan Linköping och Norrköping. En sådan satsning skulle ge mer nytta för pengarna. Såväl Stockholm som Göteborg och Malmö har flyttat ut sin flygplats och då frigjort mark för bostadsbyggande. Arlanda flygplats medverkar till en stark expansion för hela området mellan Stockholm och Uppsala. Det är troligt att något liknande skulle kunna uppnås även i Östergötland.