I ett tidigare reportage i Corren 3/9 ansåg Rude Glantz att Trädgårdsföreningen visserligen är en pärla, men att den används alldeles för lite. Han föreslog flera aktiviteter för att utnyttja parken bättre. Jag opponerade mig i ett inlägg 8/9 mot att ”utveckla” denna sköna park ytterligare och ansåg att det finns mängder med andra ställen för sådana arrangemang som föreslogs.
I ett inlägg 19/9 återkommer Glantz med kommentarer om parken. Och nu är anspråken mera modesta. Han delar min uppfattning att bevara lugnet och harmonin i området. ”En plats för andrum, eftertanke som lockar till vällust, själsro och harmoni.” Bravo! Där är vi helt överens. Han nämner visserligen möjligheter till ökad attraktionskraft. Men den är redan stor.
Trädgårdsföreningen utnyttjas verkligen inte för lite. Det förekommer framför allt sommartid en livlig aktivitet i Trädgårdsföreningen om man med aktivitet menar att många människor vistas i parken och njuter av stillheten och ron. Dessutom har parken redan restaurang i Tropikhuset, och Belvederen med hänförande utsikt över Linköping har såväl kaffe- som lunchservering. Det finns boulebana, konstsmedja, vintertid isbana, lekpark för barn, Linköpings Biodlarförening håller till i parken med framställning av honung, egen plantskola där man kan köpa växter. Krogfallsgården är ett friluftsmuseum där och är öppen för besökare. Så nog utnyttjas ytorna i hög utsträckning. Dessutom har flera musikarrarrangemang hörts från Stora scenen, bland annat inte sällan regementsmusikkårer.
Musik har för övrigt alltid förekommit i Trädgårdsföreningen. I min ungdom innan jag lämnade staden för utbildning i Stockholm, fanns fyra regementen i Linköping vart och ett med egen musikkår. Under vår, sommar och höst var det återkommande framträdanden av de olika regementsmusikkårerna till stor glädje för Linköpingsborna.
Per-Åke Hedén