Som återkommande patient vid kardiologiska kliniken önskar jag att politikerna i regionfullmäktige inser att orimliga p-avgifter och i övrigt undermåliga anställningsförhållanden för US-anställda leder till hög personalomsättning och personalbrist vilket i förlängningen leder till onödiga kostnader.
Tänk om dessa politiker kunde uppbåda en helhetssyn på verksamheten vid US och förstå att botande av sjukdomar inte endast är en fråga om piller och plåster utan omfattar hela människan både fysiskt och psykiskt från ankomst till utskrivning. Att vissa sjukdomar som till exempel hjärtåkommor kan utlösa svår ångest. Jag skriver av egen erfarenhet. Den lugnande effekt igenkännandet av personalen har upplever jag som ovärderlig. Visst, vita rockens placeboeffekt, men den är i situationer som denna otroligt stark. Och gratis.
För en månad sedan var det dags igen, defibrillatorn i pacemakern hade gett mig några ordentliga stötar. Då jag rullas in genom dörrarna till HIA säger någon: Hej, är du här igen? Välkommen, jag skall bädda åt dig.
Att bli mottagen av personal jag känner igen, som jag vet har lång yrkeserfarenhet och som jag sedan tidigare har stort förtroende för, har en otroligt starkt lugnande inverkan. Jag kopplar av, nu är jag i säkra händer, en känsla av ro och trygghet, som inga piller kan åstadkomma, sprider sig i kroppen: Nu är jag på ”Hjärtis”, nu ordnar det sig.
Detta är en effekt som från första ögonblick har en stark inverkan på vården och rehabiliteringen.
Det enda som fordras från politikernas sida är en hållbar personalpolitik.