Vanliga samhällsmedborgare är mycket frustrerade och oroliga för hur våra svenska politiker i allmänhet och regeringen i synnerhet hanterar den utvecklade folkomvandringen som nu okontrollerat eskalerar. En utveckling som inte har varit särskilt svår att förutse om man är något sånär förankrad i verkligheten och förstått vad som håller på att hända.
Svenska politiken kör huvudet i sanden och åberopar de EU-lagar och regler som fattades under en tid då invandringen såg helt annorlunda ut än idag. Inget annat EU-land verkar följa dessa regler, men våra svenska politiker håller dörrarna vidöppna.
Det finns inget tak hävdar de politiska företrädarna och lutar sig i sin handlingsförlamning mot tidigare tagna beslut när folkomvandringen var en bråkdel av dagens flodvåg.
Visst måste det finnas ett tak. På varje livbåt finns det en skylt som anger ett begränsat antal människor som ryms utan att båten sjunker. Vet man det så skapar det ett utrymme att handla och hjälpa de nödsatta in i båten. Vet man inte det så skapar det tvärtom oro och misstänksamhet att båten håller på att sjunka.
Politikerna måste bli tydligare och förklara för medborgarna hur man på ett trovärdigt sätt ska hantera dagens och inte minst framtidens eskalerande situation.
En obegränsad folkökning är inte trovärdig eller hanterbar och måste regleras innan samhället kollapsar.
SD är vår tids förbannelse. Hade inte det partiet funnits hade kanske våra övriga politiska partier vågat ta fler nödvändiga beslut som bättre hanterat den invandringspolitik som nu havererat.
Kommuner och deras medborgare förstår att läget är mycket svårt att hantera och gör vad de kan för att hjälpa. Men den politiska uraktlåtenheten att handla och ta kontroll över situationen, gör fotfolket rädda, frustrerade och desillusionerade.
Tankesnurran