Svar på ”Vem tar ansvar för förstörd skog”, 24/11.
Jan Hagblom beskriver de skador som uppstår i våra skogar i samband med avverkning och ställer frågan vem som ska betala slutnotan när förstörda vägar och igenkörda diken ska upprustas.
Han ställer också frågan om skadorna överhuvudtaget diskuteras i branschen och om det forskas kring nya maskintyper, avverkningsmetoder och annat.
Det pågår just nu ett treårigt forskningsprojekt om hur man ska minska skogsskadorna där ett antal myndigheter är engagerade: Statens geotekniska institut (SGI), Skogsstyrelsen, SGU och Trafikverket. Projektet finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och syftar till att minska stabilitetsriskerna vid skogsbruk och exploatering.
Vi på Statens geotekniska institut (SGI) har naturligtvis inte alla svar på problemen som Jan Hagblom pekar på i sin insändare, men lösningar som har anknytning till marken och dess stabilitet kan vi bidra med.
Skogsavverkning (och andra förändringar i skogsområden) leder till förändringar av vattenflöden och grundvattennivån i marken. I och nedanför branta slänter och bäckraviner kan detta leda till erosion, ras, igensättning av trummor och bortspolning av vägbankar. Det är framför allt djupa hjulspår från skogsmaskiner, markberedning, felaktigt omhändertagande av ytvatten och avverkning i erosionskänslig jord som kan leda till problem.
Problematiken har uppmärksammats på många platser men kunskapen om de här riskerna och hur de ska hanteras har dock hittills varit begränsad. Vi hoppas kunna råda bot på det genom vårt gemensamma forskningsprojekt, som ska uppmärksamma skogsbruket, kommuner och länsstyrelser på riskerna och ge råd och verktyg för att minimera dem.
Min förhoppning är att arbetet ska leda till färre förstörda skogsslänter, vägar och fastigheter, men för att lyckas krävs även att entreprenörer, markägare och beställare tar sitt ansvar.