Har man någon gång suttit i rullstol så vet man att rullstolen är den möjlighet man har att komma ut, andas frisk luft, känna vinden rufsa om i håret, lyssna till fågelsången, byta miljö, se något annat än de fyra väggar man vanligtvis ser. Så ja, promenad med hjälp av rullstol är definitivt en promenad. Att den promenaden skulle behöva begränsas till en promenad runt huset under 15 minuter kan inte bero på något annat än antingen dålig fantasi av personalen eller att man är för få i personalstyrkan.
Sångstunden på altanen kan man säkert ha ändå, den är ju mindre resurskrävande för personalen.
Att jämföra ”egentiden” för de äldre med ”roliga timmen” i skolan tycker jag visar på bristande respekt. De äldre har helt andra behov än barn. De har livserfarenhet som barnen saknar och även om de glömt mycket så finns det alltid saker som man kan plocka upp ur minnet. Personalen ska känna till varje persons bakgrund, vad de gjort i sitt liv tidigare och vilka intressen de haft.
Att skylla på att den äldre kanske inte vill prata just vid den tidpunkten man bokat in egentiden ser jag bara som ett sätt att slippa ta ansvar. Med lite flexibilitet så går det säkert att lösa.
Men återigen, är man kort om personal så blir det naturligtvis svårare att vara flexibel.
Att duscha endast en gång i veckan och om man inte vill duscha då få vänta till nästa vecka ser jag som ett solklart fall av vanvård. Är man inte som personal skyldig att anmäla sådant? Många äldre använder ju blöjor vilket gör behovet av dusch ännu viktigare. Är det i upphandlingen från kommunen som man tycker att det räcker med dusch en gång per vecka så tycker jag att de i kommunen som skrivit under ett sådant avtal borde skämmas. Det krävs inte speciellt stor inlevelseförmåga för att förstå att det inte är nog. Skulle de själva acceptera att bara duscha en gång per vecka? Att extratid för personalen, med någon äldre, innebär att man får frukost klockan 11 och lunch klockan 12 förklarar varför många äldre svälter. Vad beror det på? Självklart svar är brist på personal. Personal kostar pengar, alltså sparar man på det, alla andra förklaringar är bara trams.
För alliansregeringen är det viktigare att dela ut våra gemensamma skattepengar till unga, friska, förvärvsarbetande människor än att se till att de äldre får en anständig vård de sista åren av sitt liv. Hur kan man försvara en sådan politik?