Replik på Correns ledare 10/8, ”Den mediala guldåldern”.
Det är sant att mediebranschen upplever en omtumlande men också spännande och nydanande tid. Kommersiella medier möter tuffa utmaningar och även public service måste tänka nytt utifrån nya medievanor. Gemensamt har vi ett ansvar för att värna en kvalitativ journalistik, inte minst vad gäller lokal bevakning.
Vi vänder oss dock emot den gästande ledarskribenten Catarina Kärkkäinens påstående att public service tvångsfinansieras. Det är helt fel. Alla som väljer att äga, hyra eller låna en tv ska betala en radio- och tv-avgift. Det har Sveriges riksdag bestämt i demokratisk ordning.
Den som avstår från tv behöver heller inte betala. Någon finansering via skattsedeln förekommer heller inte.
Kärkkäinen betraktar allmännyttiga Sveriges Television och Sveriges Radio som förlegade företeelser ur takt med tiden och antyder att publiken inte längre uppskattar innehållet.
Visst märker också vi att konkurrensen om lyssnare och tittare hårdnar men det är värt att notera att publiken, enligt ett flertal undersökningar, ändå hyser störst förtroende för public service-bolagen relativt alla andra företag och institutioner i Sverige.
Enligt Novus attitydundersökning (2014) anser också över 90 procent av allmänheten att SR och SVT är viktiga för nyhetsförmedlingen.
Sofie Lycksell,
kanalchef, SR Östergötland
Hans Zetterberg,
redaktionschef, SVT Öst