Läste med intresse om Socialdemokraternas och Elias Aguirres reaktion på Postnords flyttning av paketutlämningen från delar av innerstaden till Tornby i Corren nyligen. Först två spontana kommentarer:
1) Denna typ av problem har funnits länge på landsbygden. Först när de drabbar innerstaden blir det uppenbarligen en politisk reaktion.
2) Aguirre påstår att Postnord inte hängt med i samhällsutvecklingen. Jag vill påstå att det snarare är samhällsbyggnaden i Linköpings kommun som inte hängt med i utvecklingen.
Sanningen är att det redan är och kommer att bli allt svårare att klara sig utan bil även i staden. Det är inte bara paketutlämning som är problemet. Alla behöver handla livsmedel och andra förnödenheter, som inte kommer att finnas i de små servicebutikerna i bostadsområdena. Visst finns det unga och friska människor som kan släpa matkassar på bussen och därtill bära dem både en och två kilometer. Men alla har inte tid till det och många av oss klarar det inte fysiskt. Bilen är nyckeln till frihet. Den kommer att vara nödvändig och har kommit för att stanna även om Aguirre och hans kompisar gör sitt bästa för att göra det så besvärligt som möjligt för bilisterna.
Grundproblemet är att samhällsplaneringen sker med föråldrade förutsättningar. Fortfarande motiveras planeringen av det biloberoende samhället huvudsakligen av bilismens klimatpåverkan. Man behöver inte vara alltför tekniskt insatt för att inse att om några tiotal år kommer inte bilarnas klimatpåverkan vara ett stort problem. Det stora problemet kommer att vara trafiksituationen som orsakats av dagens urusla samhällsplanering.
Till våra samhällsplanerande politiker och tjänstemän riktar jag en vädjan: Försök att sätta er in i den framtida tekniska utvecklingen och tänk om!
Bernt Gustafson