Det har i svensk debatt under en tid varit inlägg och kommentarer om vad som är ”svenskt”. Alla med en hyfsad historiekunskap vet att Sverige under mycket lång tid varit ett land med ett eget språk och en vad vi skulle kunna kalla svensk kultur. Att det här sedan har byggts upp med influenser från andra länder och därmed också ett språk med ord därifrån, det är inget konstigt. Sett över historien gäller det alla länder.
Som helhet är det dock så att befolkningen ”bevarats” som svensk och vad är då det? Ja, det finns säkert ett antal saker som kan sägas vara i generell mening att vara ”svensk”. Vad som dock är att anse som svenskt, det är den sett med vissa människors ögon ”extrema” sekularisering som Sverige under 1900-talet byggt upp.
Vi har ett stort antal olika samfund/religioner men det är personens sak, inte samhällets. Samhället byggs på en demokratisk grund och religionen sköts på ”fritiden” och inom de ramar och lagar som det demokratiska systemet satt upp.
Det finns ingen anledning att anta att Koranen skulle vara sämre än Bibeln sett ur demokratisk synpunkt. Det här då sett ur perspektivet att bygga ett samhälle där religionen är individens sak, inte den text inklusive tolkning som samhället ska drivas efter.
Problemet med den invandring som sedan ett antal år i så stor grad funnits, finns och dessutom eskalerar, det är följande. En oerhört stor del av de nya svenskarna kommer från länder där samhället just har islam/Koranen inklusive tolkning som rättesnöre, eller till och med samhällssystem. Kan vi anta/tro på att de inrättar sig i sekulariseringen? Det finns anledning att känna oro för hur stor del som inte kommer att göra det.
Blir det svenskt att vi måste förhålla oss till en religion?