Svar på ”Hög tid att vinka farväl till monarkin”, Karl-Åke Uhre, 12/3.
Bäste Karl-Åke Uhre! Ditt förslag är gott, men risken att gamla Svedala skall bli republik är nog obefintlig. Hur skulle det gå för Svensk Damtidning då?
I forna dagar utvaldes vår monark av Gud (har jag hört), men vårt nuvarande konungahus har förvisso en gång valts, då riksdagen röstade för att en före detta fransk sergeant och hans ättlingar för all framtid skulle få överta den svenska tronen. För de i familjen, som därefter valde brudar av icke kunglig börd, upphörde dock arvsrätten vilket synnerligast drabbade följande:
1) Lennart – son till Gustaf V:s son prins Wilhelm – som gifte sig i London 1932 med en bagardotter och blev av med både titel, arvsrätt och apanage.
2) Sigvard som gifte sig 1934 med Erica Patzek (han gifte sig två gånger till) och blev av med apanage, hertigtitel och ordnar samt arv för sig och efterkommande. Allt enligt paragraf 44 i Regeringsformen och paragraf 5 i Successionsordningen. Och då var han ändå (liksom alla Gustaf VI Adolfs avkommor) barnbarns barn till Englands drottning Victoria!
3) Carl Jr – son till Gustaf V:s bror Carl – som gifte sig 1937 med frånskilda Elsa von Rosen och blev ”herr Bernadotte” befriad från hertigtitel och apanage etcetera. Men hans svåger Leopold tyckte väl synd om honom och gjorde honom till belgisk prins!
4) Carl Johan – son till Gustaf VI Adolf – som gifte sig 1945 med frånskilda journalisten Kerstin Wijkmark (av Karl Gerhard kallad ”Karl Johans-vampen”). När de skulle ta ut visum till USA försökte hovet få amerikanska ambassaden att hindra detta. Men de nonchalerade konungahuset och de unga tu kunde vigas i New York. Senare blev CJ i Luxenburg dock upphöjd till ”Prins av Wisborg”.
Hur det gått för kungens systrar vet väl alla som läser Hänt?
I dag får barn till kungligheter, som gift sig med ”simpelt” folk, både apanage och hertigtitlar! Vart tog paragraferna i Regeringsform och Successionsordning vägen?
John E Persson