Adeln är avskaffad, men vår ålderstigna kommunallag har sakta men säkert vaskat fram vår tids nya frälsestånd. Det består av topparna bland politiker och tjänstemän i kommuner och regioner. Där har politikerna total, ansvarsfri makt. De kan avvisa kritik från sin revision och tvinga tjänstemän till underkastelse. De kan förhindra insyn i sin verksamhet, genom att ensamma dela på alla toppbefattningar och delegera besluten till sig själva i utskott och bolag. De hanterar två tredjedelar av all offentlig verksamhet, som omsätter svindlande belopp. Det är unikt i den fria delen av världen.
Den med åren stigande svårighetsgraden i arbetet, har inte resulterat i en anpassning av kommunallagen. Nuvarande lag hindrar inte att kunskaper ersätts av maktkamp. Det märks allt tydligare, efter hand som ideologi ersätts av personlighet i partitopparna. Väljarna ställs inför en omöjlig uppgift.
Bristen på kompetens har bland mycket annat resulterat i fallande resultat i skolan och långa väntetider i sjukvården, samtidigt som vi har högre kostnader än motsvarande verksamheter i omvärlden. Men ekonomi och kvalitet tar storstryk inom alla områden. Politiker talar nu om större regioner och sammanslagning av kommuner, som om det vore en trollformel i sammanhanget. I verkligheten försvårar det i stället lösningar, genom att vägen mellan problemen och deras lösning blir ännu längre.
Under senare år har det kommit en allt stridare, upplyftande ström av förslag och protester, från snart sagt alla kategorier yrkesverksamma och andra kunniga. Men så länge protesterna och förslagen inte är samlade, väger de lätt mot politikernas enade maktfront. Jag efterlyser en enande opolitisk kraft, som sammanfattar de gemensamma krav, som måste ställas på en reviderad kommunallag.
Ingemar Haglund
Åtvidaberg