Statens Fastighetsverk (SFV) har överklagat detaljplanen för påbyggnad av Dukatens p-hus vid Storgatan. I besvärsskrivelsen gör man en intressant byggnadshistorisk genomgång av området, men utelämnar väsentlig information. På denna plats låg nämligen det gamla länsfängelset, en bastant och kompakt byggnadsvolym som var lika hög som den nu föreslagna bebyggelsen. Byggnaden revs 1969. När den en gång uppfördes 1842 var närheten till slottet ett väsentligt argument för statsmakten, nu blir det nära avståndet och försämrade siktlinjer mot slottet ett problem. Vi skulle alltså i dag inte kunna bygga lika höga hus i Linköping som man byggde 1842?
Detaljplanen löser flera problem och skapar en balans i gaturummet med lika höga hus på bägge sidor av Storgatan, så ser det ut i stadsrummet längre ned längs hela Storgatan. Med bra och stadsmässig arkitektur kommer det bli bra.
SFV tar också upp en annan intressant fråga i skrivelsen, där man anar att verket planerar för en mycket positiv utveckling vad gäller grönytor i Linköping. Verket påtalar nämligen värdet av kontakten i området mellan Slottsträdgården, Borggårdsparken och Kungsträdgården utanför länstyrelsen.
I dag finns det som bekant ingen kontakt mellan parkytorna. Här står i stället ett fult plank som utestänger Linköpingsborna från Slottsträdgården, en parkyta om 10 000 kvadratmeter mitt i stadens centrum. Detta plank hör hemma på 1800-talet, såväl till utseende, stadsplanesyn och det förhållande mellan statsmakt och medborgare som det uttrycker. Vi får hoppas att SFV nu äntligen menar allvar och att framhållandet av vikten med kontakt mellan parkerna i denna del av staden innebär att planket kommer bort i närtid och den tillgängliga parkytan ökar i Linköping.
Kungsträdgården i Stockholm var en gång ett privat område för enbart de kungliga på slottet, något som förändrades i slutet av 1700-talet. Drygt 200 år senare kan det vara dags att Slottsträdgården blir en del av stadsmiljön i Linköping.
Michael Cocozza