Carina Glenning skrev häromdagen i sin krönika (28/4) om svenska folkets avsaknad av civilkurage och ryggrad och att vi alla skulle behöva lära oss ett och annat vad gäller detta.
Kan så vara men det är också av största vikt att förstå varför det blivit så här. Själv har jag avslutat en 40-årig ”lärarkarriär” där oerhört mycket tid gått åt att lära elever vett och etikett, hut och hyfs, respekt för andra och sig själv, rätt och fel och så vidare.
Så nog har jag och säkert flera med mig haft både ryggrad och civilkurage att säga ifrån många gånger. Men nu är det slut med det för egen del. Nu vänder jag dock kriminaliteten och dess ”vård” ryggen; liksom giriga, ofta korrupta makthavare och politiker som hellre ser om sitt eget hus än tar hand om och genomför det som väljarna givit dem mandat att genomföra. Jag vänder också ryggen åt det starkt föråldrade rättssystemet som inte följt med i utvecklingen på många herrans år. (4 års fängelse för rattfylleri, fortkörning, grovt narkotikabrott, vållande till annans död, allt på samma bräde; sanslöst.)
Stolt och rakryggad ser jag nu om mitt eget hus, tar hand om mig själv och hoppas på att det dröjer länge, helst aldrig, innan jag behöver vara i lag med det jag ovan beskrivit. Ty visst är det så att om flera av samhällets viktiga institutioner och stöttepelare själva saknar ryggrad är det svårt att förvänta sig att svenska folket ensamma skall kunna genomföra dessa förändringar! Eller?
Rädslan har tagit över