Sista chansen att reagera! Alla som ser något värde i Posthusparken mellan Malmslättsvägen och Ulvåsavägen i Linköping måste hjälpas åt nu, oavsett om man är optimist eller pessimist. Det borde vara fler än de cirka fem som yttrat sig över detaljplanen. Att man bor där är ett bra skäl, men jag bor inte alls i området och är ändå förtvivlad. Låt inte politikerna ta beslut som ett löpandebandärende.
Hur ska vi någonsin kunna lita på valda politiker om vi inte kan lita på att de stoppar en sådan här våldsam ödeläggelse?
Döm om min förvåning när jag upptäcker ett Evighetsträd med kommunens plakett på, i utkanten av området! Jo, men det ska sparas, svarar kanske kommunen. Men det bevisar att här finns omistliga värden. Det gäller inte bara den stammen och de barren utan hela miljön!
Tjänstemännen tar in synpunkter eftersom lagen tvingar dem till det – och struntar sedan fullständigt i vad människor tycker! ”Titta, en liten park med stora träd, den används säkert inte, det finns ju en större park en bit bort.” Och det finns inom 300 meter inte mindre än sex andra lägen för lika många bostäder – men man väljer per automatik den där flest träd måste sågas ner och hela miljön utraderas.
Vad får en planerare att låsa sig så till den grad vid ett enda kvarter? Som gammal byggnadsingenjör blir jag intresserad: Vilka tekniska hinder finns för att bygga hus där det inte stått träd? Men jag känner mig överflödig – med såna här planer finns inget behov av ingenjörer, vem som helst kan placera ett hotell i Vallaskogen eller en skyskrapa på Borggården.
– Di gör som di vill i alle fall, sa en gumma till mig på stan när jag gick med listor mot Vallaleden på 1970-talet. Det stämmer. Men hon skrev på!
Fredrik Flink