Kulturkrock. Det är ett ord som för mig beskriver svårigheter när människor med olika normer ska leva tillsammans. Jag bor själv i ett så kallat mångkulturellt område sedan drygt ett decennium tillbaka. I en natur som är fantastisk och där man skulle kunna uppleva harmoni, lugn och ro.
Men det finns problem. Det största problemet tror jag är att många boende inte törs eller vill göra sin röst hörd. Det händer att bilar tutar högt utanför hyreshuset för att deras släktingar och vänner ska komma ned till bilen. Andra låter motorn stå på i tiotals minuter utanför grannarnas fönster medan de väntar. Mopeder susar förbi med förare och passagerare utan hjälm.
Bilar kör alldeles för fort inne på gårdarna och en del förare säger sig strunta i konsekvenserna om de kör på någon.
Fimpar kastas ut på gatan. Det sker även störningar i form av nattliga gap och skrik så att grannar vaknar.
Men nästan ingen vågar säga ett knyst om det. De flesta går förbi eller är tysta. Det muttras och klagas men väldigt få törs prata med de som stör. Vi få som gör det får ögonen på oss.
En del av de som stör förstår medan andra påstår att de måste bli tilltalade med respekt innan de tänker ändra sitt beteende.
Andra tar upp kameran och fotograferar de som säger till. Som om kameran är ett vapen och skydd mot de jobbiga människorna.
Men varför är vettiga vuxna människor tysta om det som stör? Istället väljer en del att flytta till lugnare områden. En del av de som stör har en utländsk bakgrund. Det är inte säkert att de stör för att jäklas. Det kan vara så att de inte vet om att de stör eller att de inte känner sig hemma.
Varför stoppar alla huvudet i sanden när dessa frågor kommer upp till ytan. Vilken norm ska råda?
Istället för ett utegångsförbud vill jag fråga alla som ser och hör: Varför gör du inget när någon stör dig eller gör något som försvårar ditt vardagsliv eller stör din sömn?
Kommer ungdomar och vuxna känna på sig att de gör fel om du bara tittar på dem?
Undrande