Tankesnurran har, som skribenten K-A påpekade i sin artikel den 13/11, tidigare förordat politikerna att tänka lite utanför boxen, läs Linköping, för att utveckla kollektivtrafiken i hela kommunen. Kommunen och dess invånare består inte bara av långpendlare och de som bor och verkar i centrum av staden, där allt ska koncentreras till gångavstånd.
Tanken att centrera all trafik till en punkt i centrum av Linköping skapar stora problem för stadsplaneringen och logistiska problem för huvuddelen av resenärerna, som faktiskt inte har gångavstånd. Tänk tvärtom genom att skapa fler omstigningspunkter i Linköping på strategiska platser där de lokala transportflödena är stora.
Det är föga effektivt att först behöva ta sig till ett trångt citynära resecentrum för att sedan behöva åka tillbaka till de yttre arbetsplatsområdena, exempelvis Mjärdevi, universitetet, Universitetssjukhuset, Tornby och Tannefors med flera.
Knyt ihop dessa verksamhetstäta områden med snabba kollektivförbindelser likt ett ekerförsett hjul. Ekrarna knyter ihop verksamhetsområdena i den yttre ringlinjen med de lokala, regionala och nationella resecentren för buss, tåg och flyg. Det fördelar trycket i rusning och betjänar fler människor, även de som är utifrån kommande resenärer, som kan angöra närmaste omstigningspunkt för byte av färdmedel.
Det möjliggör också ett flexiblare val av plats för stationsområde för Ostlänken. Det tar nämligen inte längre tid att komma till ekerns ytterlägen än till dess centrum.
Tankesnurran