Läste den 17 oktober under Debatt, att vi har haft en ”valfrihetsrevolution” i Sverige under den nu bortvalda alliansregeringens mandatperioder. Tidigare har jag läst av motståndarna att begreppet ”valfrihet” har använts av alliansregeringen i stället för ”ökad privatisering”.
Om man tänker på de senaste åtta åren när Alliansen regerat, så är det väl inte många som anser att välfärden ökat utan snarare att den minskat. Orsakerna kan vara flera, men de flesta tycker nog att det inte är så underligt, eftersom vi haft en skattesänkarpolitik, som inte har klarat av alla samhällsbehov som bara ökat år från år.
Har resurserna till den offentliga sektorn ökat som Alliansen påstår måste i så fall välfärdskostnaderna ökat ännu mera och välfärden därmed minskat.
Den som nämner valfrihet har säkert aldrig behövt vare sig akut kirurgisk sjukvård eller plats i äldrevården för sig själv eller någon nära anförvant eller för den delen varit säker på en plats när det varit dags för barnafödsel.
Att prata om valfrihet är bara löjligt, när valfriheten endast gäller för våra politiker som genom politiska beslut kan strypa alla välfärdssatsningar, när pengarna behövs till mer populistiska skattesänkningar.
Vi har under senare år förstått att även fusk kan vara lönsamt för våra stora vinstdrivna vårdproducenter.
Privata vårdköer är inte bättre än offentliga. Skatteintäkter försvinner till skatteparadis och vårdcentraler säljs till reapris och sist och kanske viktigast är, att vi inte vårdar våra gamla och sjuka för att tjäna pengar.