Frågan om behovet av fler Jas 39 Gripen har i dagarna aktualiserats bland våra politiker. Jan Björklund (L) har nyligen tagit upp frågan om det inte vore på sin plats att gamla F3 på Malmen borde återuppväckas för att ta hand om ett antal plan av rubricerade typ.
I detta sammanhang ska vill inte glömma bort att vi fram till nedläggningen av de allra flesta flygflottiljerna här i landet hade hela 22 flottiljer verksamma. Undantaget Frivilligkåren F19 i Finland under andra världskriget och UN Fighter Wing F22 i Kongo.
Dessa siffror ger en klar indikation på att det svenska flygvapnet en gång i tiden (under den goda tiden) hade tillgång till mer än 3 300 svensktillverkade plan från Saab (J21–J39) i en första linjens flygförsvar.
I dag talar man om siffran 100 flygplan modell Gripen. Någon i den svenska ledningen vill i dagsläget sälja eller hyra ut ett antal av de äldre Gripen och istället införskaffa 60 nya av den allra senaste modellen. Det hela blir då en fråga om status quo. Antalet stridsflygplan blir med andra ord oförändrat.
Om nu Jan Björklund verkligen vill stärka flygvapnets förmåga att förhindra främmande makter att tränga in över våra gränser, ska han inte låta sig nöjas med ett 60-tal ny plan utan se till, att det åtminstone rör sig om kanske 200–300 nya plan av modellen 39 E/F Gripen fördelade över några av de numera avsomnade flygflottiljerna längs med vår ostkust, bara för att nämna F11 utanför Nyköping och F12 utanför Kalmar.
Om Sverige om ett eller flera år framåt i tiden blir anfallet från luften av någon fiende är det för sent att väcka tanken på att organisera eller ens kunna förstärka vårt luftförsvar. Det är denna tanke som nu väcks från Björklunds sida. Dock är antalet i förslaget klart i underkant för att det ska kunna anses vara betryggande för Sverige och svenskarna. Titta gärna tillbaka på det luftförsvar som fanns i landet under 50-, 60- och 70-talen. Det fanns en inneboende trygghet att ha det på det viset.