Stort tack till Ulla-Karin Hellsten för din kloka insändare (7/2)! Vi är nog många som liksom du tycker att förskolan kan få vara en fristad från allt digitaliserande. Många barn tillbringar redan mycket tid framför skärmar av olika storlekar och man undrar om små barns hjärnor verkligen är mogna för att ta in allt man ser och ofta ser snabbt? I skolan upplevas många barn redan de första åren som oroliga, okoncentrerade med svårigheter att sitta still och ”bara” lyssna. Finns ett samband?
Ett barns språk utvecklas som mest före 4 års ålder. Bör då inte alla goda krafter läggas på att ge barnet bästa tänkbara förutsättningar för ett rikt och varierat språk? Är då inte böcker med ord och bilder att prata kring och förklara det mest naturliga hjälpmedlet tillsammans med lek, tecknande, och skapande där man sitter lugnt tillsammans med barnen, pratar och övar på orden? Visor, rim och ramsor, enkla spel, pusslande, utflykter i naturen?
Hinner man verkligen med detta om man också ska lägga tid på plattor och deras funktioner? Är det för barnens bästa?
Farmor Elisabet