Kommunalråden i Åtvidaberg, Edlund (S) och Wedenberg (M), låter meddela att det inte blir några miljoner i driftbidrag till en simhall (Östgöta Correspondenten 28/10). Två miljoner kronor årligen skulle kräva antingen en skattehöjning eller ”kraftiga neddragningar inom vård och skola”.
Två miljoner är mycket pengar, men låt oss räkna lite på verkligheten för att få perspektiv. Enligt kommunens rapportering (Årsredovisning 2016, Åtvidabergs kommun, 2017-05-31) omsattes 2016 knappt 585 miljoner kronor. Skatteintäkter stod för 483 miljoner kronor. De två miljoner som talas om skulle i sammanhanget utgöra 0,4 procent. En höjning, om än beklaglig, skulle inte behöva bli enorm.
Som alternativ till skattehöjning väljer kommunalråden att ställa simhallen mot omsorg och utbildning. Är det rimligt? De posterna stod för 234 miljoner respektive 215 miljoner kronor. Simhallsbidraget skulle utgöra mindre än en halv procent av summan. Hur kan det medföra ”kraftiga neddragningar”? Är det obetänksamhet, okunskap eller en önskan att förvilla som leder till sådana uttalanden? Sanningen är att vi nästan talar om felräkningspengar. Det föreslagna driftbidraget ryms inom budgetosäkerheten flera gånger om. I uppdelningen på elva kostnadsställen har fyra resultatposter större avvikelse från budget än två miljoner kronor och ytterligare två ligger inte långt därifrån.
Visst går det att hitta utrymme i budgeten – om viljan finns. Är kommunalråden alls intresserade av det positiva en simhall skulle ge kommunen? Finns det överhuvudtaget någon investering som har potential att komma ett bredare spann av invånare till godo än en simhall? Utslaget per kommuninvånare talar vi om 172 kronor per år. Måste man sätta ett pengavärde på faktorer som hälsa, välbefinnande, aktiv fritid, vattenvana, sysselsättning och så vidare för att visa på vinsten? I så fall får vi räkna vidare …
Anders Petersson