Correns ledarskribent Christian Dahlgren hyllar rätteligen Finn Bengtsson (M) för hans självständighet, egna åsikter och för att han orkar stå emot partiets mobbande (10/6). Men Dahlgren inser inte att han själv mobbar, när han utan konkret grund fasciststämplar SD:s partiaktiva, utan att dessa har en chans att gå i svaromål, allra minst i Correns spalter.
Här gäller det att stämpla på bara, utan att sakfrågan ens berörs. Sakfrågan är förstås att väga invandringens alla problematiska effekter på vårt samhälle mot vår önskan att hjälpa andra i nöd; det är ett gigantiskt dilemma, en närmast omöjlig uppgift. Inget riksdagsparti har en perfekt lösning, inte heller Dahlgren; en sådan lösning finns inte!
Man är inte främlingsfientlig för att man i motsats till Dahlgren väger in myntets båda sidor! Det är lättare att lira om man bara ser den ena sidan! Dahlgren är säkert kunnig om mycket, till exempel amerikanska presidenter, men han ser inte vart Sverige är på väg. En smula ödmjukhet, tack!
Gunnar Aronsson