Det var inte utan att vi båda satte kaffet i halsen då vi läste fredagens Corren där landstingspolitikern Christoffer Bernsköld (S) svarar på frågor om reseersättning. Både frugan och jag är handikappade så vi har en del erfarenheter av att som sjuka ta oss till vården. Det fungerar inte! Det finns ju inte ens tillräckligt med parkeringsplatser vid US, inte heller handikapplatser.
Visserligen får jag elrullstolen med på bussen så jag kan ta mig fram inom US, men endast i mån av plats så jag vet aldrig när jag kan vara framme och hur länge jag får sitta och huttra i väntan på sådan plats. Återstår transport i vår minibuss.
Vilka människor är det som nyttjar sjuktransporter? Jo, det är sjuka människor. Oftast svaga eller illamående eller kanske med fysiska hinder, ja till och med med smärta.
Ni har tagit bort resebidraget till sjuka människor i mindre samhällen och på landsbygden för att stödja det kollektiva resandet för fullt friska människor i de större tätorterna.
En strävan efter jämlikhet, med rätta genusperspektivet förmodar jag. Alla skall vara friska och bo i större tätort.
Sjuka människor orkar inte resa kollektivt. Dessutom ska man väl ha intyg av läkaren att sjukresa är nödvändig?
För att förstå situationen måste man själv varit mycket allvarligt sjuk. Jag måste ärligt erkänna att jag inte heller förstod detta då jag var i trettioårsåldern. Hade inte en tanke på att jag kunde bli sjuk och handikappad.
Men en sak lärde jag mig tidigt i livet, att rätta till saker och ting om jag gjorde fel. Här finns ett fantastiskt tillfälle att rätta till ett fel. En salomonisk lösning som sjuka och handikappade på landsbygden kan leva med.
Och, en omedelbar interimistisk lösning för de patienter som lidit skada och inte klarar situationen.
Visa nu att ni är värdiga att representera oss väljare i landstinget.
Vi har bland världens bästa sjukvård här i Sverige, men vi måste ha en rimlig möjlighet att komma till vården även från landsbygden.