Detta är en berättelse ur det verkliga livet. Jag skulle vara glad om det bara var en saga. Men tyvärr är det verklighet. Mina två nya vänner sitter med en mugg vid huvudingången till Ikano. Dennis, 21 år, från Bulgarien och hans mamma Sofia, 38 år. Dennis har en dotter på 4 år.
De får hyra ett rum i Motala för två tusen i månaden, lägenheten delas av tre familjer. Han sitter 10 timmar om dagen, det kan bli 70–90 kronor, tänk er vad det blir över efter två tusen i hyra.
Gud har lagt detta på mitt hjärta, försöker att gå bort med mat dagligen, för alla behöver ju äta. Tre timmar kan ge 7–8 kronor.
Har vi det för bra? Ser vi inte våra medmänniskor? För en vecka sen stod det insamlare till ”Världens barn” två meter ifrån. Där fylldes bössorna med 500- och 100-lappar. Dennis fick 70 kronor på sju timmar, hans mamma 45 kronor. Jag gråter inombords.
De är inte de enda som tigger. Jag försöker hjälpa flera. Tänk om det var du och jag som satt där i regn och blåst. ”Det ni gör mot mina allra minsta, gör ni mot mig”, sade Jesus.
Snälla! Öppna era hjärtan.