I denna nedskärningens tid bland sjukvårdsinrättningar ville jag ge en motvikt. Två av våra barn har neuropsykiatriska funktionshinder (adhd/högfungerande autism) och i och med detta har vi kontinuerligt kontakt med BUP, Linköping. I ett slimmat sjukvårdssystem ändå alltid bli sedd och bekräftad i kontakten med dem, både som förälder och barn. Kontinuitet i vårdkontakter, återkopplingar och svar inom angiven tid. Har de lovat ringa så gör de det och så vidare.
Det kan låta som självklarheter, vilket det dock inte är inom dagens sjukvård. Men även samhällsekonomiskt är det en tydlig vinst, en individ som mår bra kostar mindre, en familj som orkar tillsammans kostar mindre och ett barn som orkar sin skola blir en vinst för samhället.
En win- win-situation när föräldraansvar och samhällets ansvar hakar i varandra och jobbar mot gemensamma mål. Det funkar inte alltid, men för vår del har de individer vi träffat varit så viktiga för familjens situation. Individer som mår bra tjänar alla på, på individ-, grupp-, och samhällsnivå, psykologiskt, fysiologiskt, ekonomiskt.
För vår del är detta sjukvård som sjukvård borde fungera!