Svar på "Barnbarn är ingen börda", 10/10.
Känner mig manad att bemöta kritiken från signaturen ”80-talist och mamma”. Jag gör mig till talesperson för oss som är välsignade med fina, härliga barnbarn. Det är verkligen livets efterrätt. Signaturen menar att vi som har barnbarn beklagar oss, tvingas att vara barnvakt, att vi hellre reser, kollar på tv och inte alls önskar umgås ensamma med våra barnbarn.
Du har rätt i en sak. Många av oss orkar inte vara hembiträde till våra vuxna barn. Personligen har jag varken lust eller ork att efter mitt eget arbete åka hem till mina vuxna barn och laga mat, plocka lite och stryka tvätt som du önskar.
Däremot kan jag gärna komma över en helg och hjälpa till, om någon frågar, det är inga problem.
Vi har fyra barn och sju barnbarn. Endast ett av våra barn bor i närområdet, de andra tre en bra bit bort. Vi gör vårt bästa för att träffa och gosa med våra barnbarn, men även med våra barn.
Du kan väl inte på allvar mena att man som mor- och farföräldrar ska stå i givakt livet ut. När barnbarnen kommer, är det inte ovanligt att ens egna föräldrar är så pass gamla att de behöver hjälp och påhälsning. Det är svårt att räcka till. Men, tro mig, vi är många som försöker att göra vårt bästa.
Det känns som du blivit rejält besviken på dina egna föräldrar och svärföräldrar. Prata med dem istället för att bygga upp frustration som tar sig uttryck i att beklaga dig över en hel generation mor- och farföräldrar.
Att vara förälder är ett svårt jobb och ett livslångt åtagande precis som du säger. Men, med åren kommer krämpor och man inser att livet är förgängligt. Unna dina föräldrar/svärföräldrar att resa och leva livet, du kommer dit du också, tro mig.
Mamma, farmor och mormor