Att visa hänsyn måste vara ett begrepp som har försvunnit från vårt språk. Åtminstone här i Linköping. För hur förklarar man annars varför man både går och springer i skidspåren i Ullstämma/ Vidingsjöskogarna när det finns gott om plats bredvid.
Det verkar vara omöjligt att få ha skidspåren hela och fina och det gör mig både arg, ledsen och undrande över hur man tänker när man går i dem.
Vintrarna erbjuder inte så ofta snö som ligger kvar och när det väl händer kan väl vi som tycker om skidåkning få ha våra spår ifred, eller?