Föräldrar, vi gör verkligen så gott vi kan, vi kämpar varje dag för att ge era barn det de behöver, i form av omsorg och kunskap. Vi tröstar era barn, vi matar och söver dem, vi lär era barn språk, matematik, natur och teknik. Många av oss har läst på högskola i 3–4 år för att arbeta med era barn.
Vi besitter en enorm kunskap och en enorm erfarenhet i barns lärande, utveckling och behov. Förskolan där man gjorde saker slentrianmässigt är borta. Vi väljer nu enligt vårt uppdrag att ta barnens perspektiv på flera plan, vilket bland annat syns i det att många förskolor nu plockar bort det hysteriska luciafirande som gjorts till en tradition inom förskolan.
Vårt uppdrag säger inte något om stora uppträdande för föräldrar. Ni föräldrar ser ett fint luciatåg med söta barn. Vi pedagoger ser de ledsna barnen, de stressade barnen, vi ser kaoset före och efter.
Innan lucia har man övat och övat, på sång och att gå på led, alla tillsammans under lika kaosartade former som vanligt.
Jag hoppas att ni på Nannas förskola i Vikingstad som i lördags fick dagens ris för ert agerande står på er med er kunskap och erfarenhet. Från barnen kanske ni skulle fått dagens ros.
När ni föräldrar arbetar, är hemma med småsyskon, men även när ni åker på älgjakt, storhandlar och tränar (även om vi vet att det inte är tillåtet), tar vi hand om era barn, vi kämpar i ur och skur. När vi sedan med ett gott syfte och med ett tydligt barnperspektiv ställer in luciafirandet, då får vi ris för det.
Det är dags att se saker ur ett annat perspektiv och inse att vi i förskolan inte kan göra allt, även om vi kan göra mycket.
En förskolepedagog