Vi hade bestämt oss för en resa till Stockholm och eftersom vi båda är i 80-årsåldern ville vi vara ute i god tid. Vi är något uppdaterade så vi kunde gå in på SJ:s hemsida för att göra vår beställning. Det klarade vi av galant tills vi kom till ”betala”. Det finns tre numera alternativ, två av dem är ganska främmande för oss. För cirka ett år sedan, när vi gjorde motsvarande, hade vi ett alternativ vi kände oss hemma med. Vi fick då i princip dagen efter ett brev på posten med våra biljetter och en betalningsavi. Ett av alternativen i dag är ”kontokort”, då man ska skriva in hela serienumret med mera. Många av oss äldre gillar inte att använda kontokortsnummer via dator.
Nåväl, då tar vi oss ner till centralstationen så får de hjälpa oss där, tänkte vi. Men tji fick vi! Biljettförsäljningen är nedlagd och lokalerna är lediga för uthyrning. Alternativet är biljettautomaten på stationen. Men hur många i vår ålder klarar av att göra en beställning på det sättet med en kö bakom sig? Ja, visserligen stoppar man ju bara in sitt kontokort i apparaten, slår sin kod och sen är det klart. Men ändå.
Utvecklingen går på många områden framåt med stormsteg och det är väldigt spännande, många av oss äldre har naturligtvis glädje av detta. Men borde man inte ibland stanna upp och ge oss alternativ som vi känner oss hemma med? Vi vill ju klara oss själva så långt vi förmår.
Ingmarie Greiff Wester