Tänk att få läsa en artikel (Corren 10 nov) som överensstämmer med mina tankar om Ostlänken, som nu riksdagsledamoten Oscarsson (KD) framfört. För några år sedan började planeringen och debatten om spårdragningen. Våra politiker i stadshuset enades om att tunnelalternativet var det enda tänkbara lösningen och stampade ner alla andra förslag djupt i östgötaleran. En signatur ”Tankesnurran” kom med idén att dra Ostlänken bredvid E4 och bygga en ny station på lämplig plats efter Stångån. Det tyckte jag var en lysande idé som öppnade möjligheter för att utveckla Linköping.
Från början kan man då planera en genomtänkt lösning av spårplan, stationsbyggnad, bilparkering, resecentrum med skyddat utrymme för resenärer och anslutning för långfärdsbussar. Skaffa busslinje med täta turer in till centrum med mera. En lösning som är flexibel för framtiden.
Tanken svindlar för de möjligheter som finns i en sådan lösning.
Jag kan tänka mig att i den tidsepok som gäller här, att all nuvarande spårtrafik lämpligen knyts till nya stationsområdet. Gamla järnvägstationen då? Den kan k-märkas och så öppnar man en museijärnväg Malmslätt–Linköpings gamla central–Saab–Hackefors, draget av ett frustande ånglok, lastade med imponerade turister.
Så skriver Lena Micko för några år sedan ”En tunnellösning är en långsiktigt hållbar lösning” i Linköpingsposten. Man tar sig för pannan, det är inte mer än drygt 100 år sedan järnvägen kom till. Vad händer i framtiden, det kan vi inte vi inte kan föreställa oss i dag, om man då sitter fast med en tunnel hur gör man då med kraven från nya kommunikationsmedel?
Jag hoppas verkligen att de styrande tänker till innan spaden sätts i jorden till detta jätteprojekt och sätter sprätt på våra skattepengar.
K-A