Frågan om våra elevers framtid ventileras allt oftare både i pressen och bland skolfolk och våra politiker. Egentligen har det, enligt mitt sätt att se på saken, inte hänt så mycket på den fronten.
På 1940-talet hade folkskolan infört så kallade hjälpklasser. Dessa var främst avsedda för unga pojkar som hade svårigheter att följa med i undervisningen. Skolledningen var nog av den åsikten, att de normalbegåvade barnen inte skulle störas för mycket av de ”hjälpbehövande”. Under 50-talet införde Skolverket den så kallade enhetsskolan. Den skulle enligt deras sätt att se på saken bli till en god hjälp för en ny generation elever. Den nya inriktningen blev emellertid ganska kortvarig, varför denna nya skolform försvann stilla och tyst.
I Linköping såg skolledningen i mitten på 1970-talet med fasa på, att eleverna i Nygårdsskolan hade mycket bättre resultat än de ungdomar som gick på Östbergaskolan. Eleverna i denna skola kom i allmänhet från borgerliga hem där föräldrarna lade stor vik vid ett gediget kunnande. Någon i skolledningen i stan tänkte då till – åtminstone en liten smula. Varför inte låta ett antal elever i Nygårdsskolan flytta till Östbergaskolan. Och naturligtvis skulle då ett antal elever från Östbergaskolan flyttas över till Nygårdsskolan.
Detta ”experiment” borde hjälpa eleverna på Östbergaskolan till att prestera än bättre än vad de tidigare hade gjort i sin skola. Men slutresultatet blev istället det motsatta. De nya eleverna på Östbergaskolan visade sig vara helt överlägsna sina klasskamrater. Och samma förhållande, men helt motsatt, inträffade med Östbergaskolans nya elever i Nygårdsskolan. Dessa kände sig i sin tur helt underlägsna Nygårdsskolans ordinarie elever. Detta experiment avslutades ganska snabbt och fick ett genant slut.
Idag finns det allvarliga förslag på att eleverna på Berzeliusskolan som är verkligen intresserade av matte och teknik inte längre ska få gå tillsammans i en gemensam klass för att locka fram det allra bästa som finns inneboende hos varje individ. Människor med specialintresse ska naturligtvis hålla samman. Detta gäller bland annat de elever som exempelvis har valt hockeylinjen.
Sammanhållningen mellan individerna under skolutbildningen har alltid stor betydelse. Detta synsätt inom den svenska skolan borde fungera som en viktig grundbult för att lyckas inför ett fint slutresultat som dessutom ger en röst ut mot omvärlden. Ingenting annat.
Fritz Widqvist