De så kallade gammalliberalerna under 1800-talets början förespråkade en begränsad statsmakt, där statens uppgifter endast skulle omfatta försvar, polis och rättsväsen. I övrigt skulle medborgarna själva få sköta sina angelägenheter. Då skulle allt bli till det bästa, ungefär som Adam Smith 1776 visat i sitt arbete om ekonomisk frihet. Man talade om en ”nattväktarstat”.
I dag synes vi ha en omvänd situation. Staten styr och ställer med medborgarna in till minsta cigarettfimp, medan försvar, polis och rättsväsen lämnas mer eller mindre åt sitt öde. Och detta beror inte enbart på brist på resurser, ty Migrationsverket får ju vad det vill av offentliga medel.
Har våra politiker på riksnivå ägnat någon tanke åt följderna av denna 2000-talets politik?
En följd är att medborgarnas tillit minskar, detta kitt som håller samhället samman. Medborgarnas oro ökar. De ser vad Putin sysslar med, de ser domstolarnas svaghet i att på allvar näpsa fridsstörarna, de ser polisens oförmåga att med kraft omhänderta stenkastare och bilbrännare och låta dem se cellens insida. Vart går våra skattepengar?
Förstår våra politker vad som sker ute i landet? Det är inte en slump att flera skribenter har börjat med en Titanicliknelse. Och våra grannar i Norden undrar vad vi håller på med. Vi har varit naiva sade statsministern i höstas. Vad har vi då ändrat på, förutom införandet av de helt nödvändiga legitimationskraven vid inresa? Inte mycket – det mesta går i gamla hjulspår.
Liksom våra skolpolitiker ofta borde besöka Finland, så tror jag att våra migrationansvariga också borde ta en tur dit. Där verkar man (som väntat) ha ett gott grepp inte bara om migration utan även om försvar och polis.
Christer Weinhardt
historiker