Muhammad Ali är död. Av någon konstig anledning hyllas han över hela världen. Hade han inte varit muslim hade han väl blivit helgonförklarad av påven. Många påstår att han var den störste idrottsmannen genom tiderna. Svenska sportjournalister instämmer unisont i hyllningskören.
För mig är det obegripligt att en boxare som blivit världsmästare i en gren som har relativt få utövare och där konkurrensen är måttlig har fått sådan stjärnstatus. Det måste vara oändligt mycket lättare att bli världsmästare i tungviktsboxning, om man har talang för det, än till exempel löpning eller bordtennis.
Det är tveksamt om boxning ens kan betraktas som en sport, det är snarare ett slags gladiatorspel som attraherar en viss typ av människor som tycker att det är roligt att se på organiserad misshandel. Att just en sådan idrottsman anses vara en förebild i hela världen är märkligt. Det måste ha att göra med att han likt Zlatan genom sitt extrema självhävdelsebehov i kombination med en stor talang för sin idrottsgren blivit sportjournalisternas kelgris. Att han sedan har gjort vissa kommentarer och ställningstaganden rörande rasdiskrimineringen i USA som legat rätt i tiden har inneburit att även andra journalister hakat på och skapat hans generella berömmelse.
Något liknande håller på att ske även i Sverige. Det fattas nu bara att Zlatan säger något opportunt om diskriminering eller kvinnoförtryck här hemma för att han ska utnämnas till vår största idrottsman genom tiderna – alla kategorier.
Anders Wellving