Angående tisdagens ledare om Sven Stolpe vill jag belysa min sida som elev till honom i svenska på gymnasiet. Att han blev Mjölbys vinst som läroverkslektor kan jag tyvärr inte skriva under på och att han skulle uttrycka att nya lärare skulle vara av sekunda kvalitet anser jag inte han var den rätta att tycka till om.
Här några exempel. Det var åtskilliga gånger vi stod utanför klassrummet och väntade och så småningom gick klassens ordningsman (det fanns sådana då) ner till lärarrummen där Stolpe hade begåvats med ett eget rum och frågade efter honom. Svaret blev: ni kan jobba med betinget (det vill säga ett arbete som skulle pågå över en längre tid). Vi gick till kaffis medan Sven Stolpe satt på sitt rum och jobbade med sitt bokskrivande.
På tre år visste han inte namnen på merparten av sina elever (däribland jag) utan endast dem som han tyckte var lite förmer än oss andra. Han hade en förkärlek under lektionstid att berätta om Heliga Birgitta och drottning Kristina så det var bara att luta sig tillbaka och slölyssna.
På vilka grunder han satte betyg har jag undrat då vi sällan hade prov och på vad skulle vi ha haft det? Birgitta/Kristina? Nej, för mig gav dessa tre år i svenska ingenting och han är grovt överskattad som lärare men det var väl fint att stoltsera med att han ”ville” tillhöra Mjölby gymnasium.