Svar på ”Många pensionärer har det dåligt ställt”, 17/11.
Eftersom jag inte missunnar yngre generationer att få behålla mer av sin lön genom jobbskatteavdragen så misstolkar ”Tvivlande pensionär” detta som att jag missunnar fattigpensionärer, sjuka och arbetslösa att komma över fattigdomsgränsen. Påståendet är typiskt från dem som inte vill att människor skall behöva ta eget ansvar för sin framtida pension utan istället vill försörjas av höjda avgifter, särskilt från moderata höginkomsttagare.
Inkomstpensionen betalas genom arbetsgivaravgifter från dagens löntagare. Jobbskatteavdraget är således bra även för oss pensionärer eftersom yngre stimuleras att jobba mer. Därmed ökar inbetalningarna till pensionssystemet och våra pensioner påverkas av löneutvecklingen. Arbetslöshet har drabbat många av oss, särskilt vi som har arbetat i krisbranscher. Sjukdomar och krämpor drabbar oss också.
Särskilt för oss med en cancersjukdom blir tillvaron ännu värre om vi fokuserar på gnäll, självömkan och bitterhet. Många sjukdomar är otur men avundsjukan är en självförvållad farsot som kan förpesta tillvaron. Jag anser att vi måste acceptera konsekvenserna av våra egna handlingar och de olyckor/sjukdomar som drabbar oss, oavsett om vi själva har skulden eller enbart haft otur.
Till sist. På Skatteverkets webbsida är det enkelt att simulera ”pensionärsskatten”. Vid en bruttoinkomst på 11 000 kr/månad får löntagaren behålla ungefär 50 kr/månad mer än pensionären (år 2015). Men de flesta löntagare har ännu större kostnader för resor till/från arbetet, a-kassa och facklig medlemsavgift som vi andra slipper. Det är således enbart de pensionärer som har tämligen bra pension som får mindre kvar än löntagaren vid samma bruttoinkomst efter skatt och jobbrelaterade omkostnader.
Nöjd pensionär