För att bryta den negativa spiralen i utanförskapsområdena behöver vi jobba med tre saker som hör samman och påverkar varandra. Det behövs:
En attitydförändring hos de som inte själva bor där.
En attitydförändring hos de som bor och lever där.
Katalysatorer som kan förändra utvecklingen. Konkreta insatser som kan göra skillnad och påverka självbilder och attityder.
Mycket gott görs redan inom föreningslivet, av områdesstödjare, ideella krafter, ungdomsledare och lärare med flera. Tyvärr tror jag inte att nuvarande insatser räcker för att bryta utvecklingen mot segregation, ökande kriminalitet och framtidspessimism.
Vi behöver fler riktade åtgärder enligt punkt tre som kan påverka punkterna ett och två ovan. Insatser som även staten borde inse värdet av att vara med och finansiera.
Jag tänker på byggandet av ambitiösa allaktivitetshus som lockar folk från andra delar av staden men också förläggandet av andra kommunala verksamheter till dessa områden. Som lockar, angår och involverar även de som inte själva bor i miljonprogramsområdena.
Landets kommuner och våra politiker har i gångna tider försummat dessa områden. Strategiskt bostadsbyggande och jobbskapande åtgärder har lyst med sin frånvaro. Det krävs kanske att beslutsfattare själva bor och lever bland vanligt folk för att de ska vara villiga att överväga slaktandet av några heliga kor.
Samhället behöver inse vikten av att stötta positivt värdegrundsbyggande föreningar, delegera ansvar och befogenhet för ledarskap samt frigöra människor till att jobba med det som de brinner för. Att ge redskap och utrymme för kreativitet och fantasi för att förverkliga det som inte politiker har klarat av.
Bo Westin