Svar på ”Enögd syn på tågbanorna”, Debatt, 31/8.
På bilden över nämnda debattinlägg syns ett rött bostadshus på landsbygden. Hur ofta åker de som bor där med tåget? De får bara nackdelarna med buller från framrusande tomma tåg och riskerna med fordon som inte kan stanna om det finns hinder i vägen. Ändamålsenliga säkerhetsarrangemang saknas av ekonomiska skäl.
Detta är min familjs situation. Skall vi åka kollektivt får vi korsa järnvägen och gå upp till landsvägen för att ta bussen. Den stannar där behovet av transporter finns till skillnad mot tåget som med sin permanentade sträckning kräver att folket kommer till tåget.
Järnvägar är ypperliga för långa resor men omöjliga för lokaltrafik. Det slutar alltid med att tåget inte stannar annat än i tätorterna. Vi tillbringar en del tid i Sturefors och Gullringen där järnvägen går genom bebyggelsen men om man vill åka kollektivt är det buss som gäller. Bussarna är flexibla och numera bekväma och rymliga. Jag åker gärna dubbeldäckare med fin utsikt över nejden.
Vad är det som är så bra med tåg som går tomma? Varför skall vi som är hänvisade till bussen vara med och betala för tågen som ju kräver en egen dyrbar infrastruktur. Det finns även expressbussar som på ett ypperligt sätt ersätter de tomma och dyra tågen mellan tätorterna och som utnyttjar befintligt vägnät.
Roland Scott