Att vara sjukskriven en längre tid (månader, år) är ofta en ensam historia. Man hamnar ofta utanför sammanhang som är betydelsefulla för välmåendet: umgänge med kollegor, sociala tillställningar och övriga aktiviteter som innebär mänsklig kontakt. Det är vanligt att man blir ”bortglömd” mer eller mindre medvetet.
Jag känner mig ibland ensam, oviktig, och just bortglömd. Därför är det så viktigt och uppskattat de gånger någon hör av sig. Vanligt är att avstå från att höra av sig av rädsla, kanske för att göra fel. Men rädslan är till för att hindra oss från att hamna i livsfarliga situationer. All annan rädsla har vi möjlighet att utmana oss genom att göra det vi är rädda för.
Väcker detta dåligt samvete hos dig så är det kanske precis det det handlar om. Min utmaning till dig är därför att lyfta på telefonen, ring, skicka ett sms eller kort och bara visa att du bryr dig. Kanske kan vi hjälpas åt att gör vårt samhälle varmare.
En hoppfull välgörare