Carmina Burana, detta fantastiska verk med texter från medeltiden på latin, tonsatta av Carl Orff och framfört av ett stort uppbåd högt kvalificerade körsångare och instrumentalister, skapar stora förväntningar, som på nästan alla punkter uppfylldes med råge vid torsdagens konsert i Crusellsalen.
Men det finns en stor plump i protokollet. Eftersom det saknades text till sångerna i programhäftet utan bara några korta rubriker, var det en stor lättnad att se en stor filmduk ovanför scenen i konsertsalen. Där kommer förstås texterna att presenteras efter hand. Men icke. I stället visades det omväxlande stjärnhimmel, eldslågor, molnformationer, havsvågor, fågelflockar och barn på flykt i en båt.
Vad dessa hade för koppling till texterna hade man ingen aning om. Vid några tillfällen dök det upp några korta texter, ofta med rörlig bakgrund eller färgkontraster som gjorde dem närmast oläsliga. Hur kan man så missa en möjlighet att göra ett så intressant och roligt körverk begripligt för publiken.
Hade man förväntat att alla i förväg skulle satt sig in i texterna eller snappa upp budskapet genom att lyssna och översätta latinet under konserten? Märkligt nog fanns inga synpunkter på detta i Correns recension. Om man inte ansåg det möjligt att presentera all text kunde man åtminstone sätta in en rubrik och ge en kort sammanfattning för varje sång.
Trogen konsertbesökare