Den 3/7 beskrev signaturen ”Pensionär” vårt pensionssystem i en saklig och lärorik insändare i Corren med rubriken: ”Utan arbete ingen pension”.
Insändaren skriver också att alla tycks anse att de själva ”betalar för mycket skatt men alla andra för lite”. De pensionärer som klagar allra mest på skattegapet mot löntagare verkar ofta ha låg pension och därmed också betala väldigt lite i skatt.
Under senare år har vi pensionärer fått betydande höjningar av vårt grundavdrag. För de med mycket låg pension är skillnaden mycket liten jämfört med om de i stället haft jobbskatteavdrag och normalt grundavdrag. I vårt progressiva skattesystem är det de med hög pension som betalar mest i skatt. De förlorar allra mest på den så kallade pensionärsskatten, men det är sällan dessa pensionärer som gnäller.
De som påstår att pensionen är en ”uppskjuten lön” borde också beakta skattesatserna när de fick sin lön och även tala om ”uppskjuten skatt”.
Det är ju bara en liten grupp pensionärer som har fått lön under den tid som det har funnits jobbskatteavdrag (från 2007). De allra äldsta pensionärerna har faktiskt hela sin arbetsinkomst från tiden före skattereformen 1990–1991. Under 1980-talet var ju de högsta marginalskatterna 80 procent av inkomsten. Då var det mycket vanligt med privata pensionsförsäkringar. När nu dessa betalas ut är marginalskatten väsentligt lägre.
Socialdemokraterna lovar sänkt skatt för dem med lägst pension. Den summa som nämns är ynka 75 kr/månad för 100 000 pensionärer. Senare lovas en skattesänkning på 280 kr/månad för 550 000 pensionärer. Men vad händer med pensionen om tillväxtfientliga MP, V och/eller Fi får politiskt inflytande med alla sina höjda skatter, friår och arbetstidsförkortningar?
De som gnäller över jobbskatteavdraget glömmer bort hur viktigt det är att stimulera de yngre att arbeta ännu mera så att tillväxten ökar och våra pensioner tryggas. Arbete och pension hänger ihop.