Kommentar till flera insändare om Trädgårdsföreningen.
Självfallet ska vi skydda Trädgårdsföreningen från storskalighet. Min tanke är att bevara lugnet och harmonin i området. En plats för andrum, eftertanke som lockar vill vällust, själsro och harmoni. Med andra ord en avstressande miljö för Linköpingsborna.
Med enkla medel finns dock möjligheten till ökad attraktionskraft. Men – utvecklingsprocessen ska naturligtvis utföras med varlig hand. Parken kan vara en mötesplats för småskaliga kvalitetstyngda arrangemang som berör oss i vardagen. Den kan innhålla en mångfald av olika temaaktiviteter, exempelvis ett debattforum mellan politiker och medborgarna. Det kan skapas utrymme för kulturarrangemang inom musik, sång och teater. Eller för visningar, föreläsningar med mera.
Musiken och sången har för övrigt en läkande kraft. Allt som väcker känslor är viktiga ingredienser i vår vardag.
Att Trädgårdsföreningen är ett utflyktsmål för bland andra gamla och funktionshindrade är viktigt. Fler sittplatser bör skapas.
En ny välkomnande scen, estetiskt utformad i till exempel segelduk kan vara i samklang med naturen och bli en symbol för Linköpingsborna.
Jag brukar använda begreppet läkekonst ur ett vardagligt perspektiv, vilket inte har någon koppling till läkemedel i traditionell mening. Den läkande kraften finns i de små, enkla mellanrummen och uttryckssätten människor emellan och i att upptäcka allt det vackra omkring sig och att finna glädje i detta.
Att bry sig för att tillsammans utveckla en trivsam, ändamålsenlig och trygg mötesplats som Trädgårdsföreningen utgör är en utmanande uppgift för oss alla.
Låt oss tillsammans medverka till detta.
Med dessa förtecken som grund känns det tryggt och spännande att söka glädje och inre själsro i Trädgårdsföreningens fortsatta utveckling
Rude Glantz
Rudi-Proo projektlots