Ostlänken riskerar att försenas beroende på länsstyrelsens brist på personal som kan utföra arkeologiska undersökningar. Som främsta skäl anges minskade statliga anslag.
Ett vettigt beslut vore ju då att avstå från dessa grävningar, på så sätt sparar man både tid och skattepengar. Kostnaden för projektet verkar bli ansenlig ändå.
Vilka nya fynd, som man inte tidigare gjort, kan man förväntas göra i det aktuella området och som skulle motivera en försening av genomförandet?
Självklart är det viktigt att utforska och dokumentera förfluten tid, men har vi inte gjort detta tillräckligt?
Det är säkert en tillfredsställelse för en arkeolog att hitta en gammal krukskärva eller ett smycke men det finns väl fullt med sådana objekt i museernas samlingar, och någonstans måste man ju sätta gränser för hur mycket man behöver utforska?
Inför alla projekt görs ju en bedömning och vid behov en utgrävning som ska bekostas av byggherren/entreprenören, självklart påverkar detta både kostnaden för objektet (till exempel hyreskostnaden för boendet) och genomförandetiden. En del projekt kommer helt enkelt inte till genomförande beroende på den höga merkostnaden.
Jag vet att detta förfaringssätt styrs av lag, jag vet dock inte hur mycket handlingsfrihet länsstyrelsen har när det gäller tolkning av lagen.
Man kan ju bara hoppas att länsstyrelsen anstränger sig att så långt som möjligt se till samhällsnyttan, inte enbart till arkeologiskt särintresse.
Tord Gustafson