I fredagens Corren 22/1 skriver Johan Sievers en krönika om hur Karl-Oskar och Kristina i Vilhelm Mobergs romanserie om utvandrarna blev varmt välkomnade i USA. Sievers och många andra gör den felaktiga jämförelsen med Sverige och invandrarpolitiken idag och anser att vi därför bör visa solidaritet och ta emot alla dem som vill till Sverige.
Men han och andra ser tydligen inte den enorma skillnaden. Han jämför två olika situationer. Karl Oskar klarade inte försörjningen för familjen på sin magra och steniga småländska odlingslott som gav ringa utdelning med magra skördar.
Jättelandet Amerika däremot med sina enorma prärier med milsvida grässlätter var jungfrulig mark för fattiga bönder och andra som inte var rädda att hugga i och arbeta för sig och sin familj. Karl Oskar var redan från början en arbetskraftstillgång. Så snart han och andra invandrare hade tilldelats mark satte de igång att med egna händer fälla skog för att först bygga hus åt sig och familjen och sedan röja mark och plöja. De fick låna pengar av staten för inköp av redskap och verktyg för att bearbeta markerna och göra dem odlingsbara. De bördiga vidderna låg bara där och väntade på att brukas och flitiga invandrare såg till att arbetet kom igång till båtnad såväl för Amerika som för den enskilde jordbrukaren eller arbetaren som fick inkomst för det han tillverkade. Det ökade välståndet såväl för invandraren som staten. En ren win-win-situation. Läget är helt annorlunda i Sverige.
Många som söker sig hit blir inom överskådlig tid en stor belastning för samhället och de flesta saknar nödvändiga kunskaper för försörjning i ett högteknologiskt land som vårt. Bland annat är språksvårigheterna mycket större än att från småländska lära sig engelska.
Det saknas resurser för att på rekordtid ta emot denna stora mängd outbildade människor som vill komma hit. Det finns inte bostäder, skolor, vårdinrättningar och arbetstillfällen. Hur skall alla dessa nyanlända försörjas? Vi har inga ouppodlade prärier och enkla jobb är det sedan länge ont om.
Visst skall vi hjälpa utsatta människor som flyr från krig, fattigdom och elände. Men som sagt, det går inte att jämföra invandringen till Amerika under förrförra seklet med dagens invandring till vårt land som trots allt också har öppnat sina gränser med mycket stor generositet.
Per-Åke Hedén
Johan Sievers svarar:
Antingen var jag otydlig, eller så hade du lite bråttom när du läste, Per-Åke. Vi är nämligen helt överens, det är en dålig jämförelse. Min avsikt med krönikan var att kritisera den ständigt återkommande jämförelsen med ”Utvandrarna” och att peka på att deras villkor då inte kan jämföras med dagens flyktingmottagande. Därför skrev jag bland annat ”I de flesta länder skulle man inte göra misstaget att använda Karl-Oskar och Kristina i en debatt om flyktingmottagande”.
Johan Sievers
reporter på Corren