I Linköpings kommun finns vid anbudsförfarande inom äldreomsorgen krav på dagliga promenader och egen tid. Vad innebär detta i praktiken för den äldre och varför är just dessa punkter mått för kvalitet?
Det krävs i dag att den äldre har ett stort vårdbehov för att få flytta till ett boende. Få personer orkar en promenad på egna ben. En daglig promenad innebär då att man i rullstol får komma ut cirka 15 minuter per dag. Personalen prickar sedan av att Kalle fått sin dagliga promenad så att politiker kan läsa av hur många som blivit rullade runt huset.
Om i stället tio boende tillsammans med personal samlas på altanen, gör rörelser till musik, alla efter egen förmåga och kanske avslutar med en gemensam kaffestund. Detta ger utevistelse, frisk luft, rörelser och gemenskap. Får man då pricka av detta som promenad eller krävs det att hjulen rullar?
Egen tid är en för personalen schemalagd timme i veckan då den boende får välja att göra vad han/hon vill. En typ av rolig timme som vi hade i skolan men nu gäller det äldre. Den äldre kanske inte orkar så mycket, det kan räcka med en egen kaffestund och samtal med sin kontaktperson. Vad är det som säger att Kalle vill prata just på torsdag kl 14 när egentiden infaller?
Dusch är 1 gång i veckan. Kalle har sin schemalagda dusch på tisdag, orkar han inte just då så får han vänta till nästa tisdag.
Allt fler äldre bor kvar i sina hem med stöd från hemtjänst. Många av dessa har inte varit ute på flera år, för där krävs inte dagliga promenader. Dagsscheman läggs, 5 minuter för gröt till Greta och så vidare till nästa.
Det kan visa sig att Greta har andra behov, till exempel byte av blöja, hon kanske är ledsen eller glad och vill berätta om detta. Det finns inte tid för sådana spontaniteter utan att schemat rubbas. Får de äldre extratid förskjuts schemat och det innebär att den som är sist på morgonschemat får frukost kl 11 och sedan kommer nästa personal med lunchen som vanligt kl 12.
Jag jobbar som sjuksköterska i ett bemanningsföretag och har jobbat på de flesta boenden både i och utanför kommunen. Kvaliteten på boenden är bättre och sämre, men det beror inte på om det är kommunal eller privat utförare. Det krävs bra ledarskap som kan ge engagemang och klokhet, kunskap till sin personal. Ser varje individ och vårdar efter dennes behov.
Kommer 40-talisten att nöja sig med 15 minuter i rullstol? En timmes egen tid i veckan och dusch varje tisdag? Vi måste kunna se individen och kunna ge stöd här och nu.