”Var finns rättvisan i att statens representanter utan skrupler beskattar människor olika” undrar Correns ledarskribent den 23 juni, och varför inte ”en person, en skattesats” när ”en person, en röst gäller vid valurnan”.
Alla som har läst tidningen i många år vet att det enligt ledarsidan är skattesänkningar som löser alla samhällsproblem genom olika oförklarliga ”dynamiska effekter”.
Jag kan hålla med om att det finns inget bättre sätt att vinna val än att lova lägre skatter. Men problemet är att det fungerar bara under en kortare period, därefter blir bristerna inom samhället så uppenbara att det bara återstår för andra politiker att ta över. Om ett land missköter sin ekonomi straffar det sig i längden med brister inom den gemensamma sektorns olika verksamheter som skola, vård och omsorg. Är inte Grekland ett avskräckande exempel? Där har man haft låga skatter och lånat resten i många år.
Välfärdsstaten är inte något naturtillstånd utan den måste underhållas och vårdas och då krävs skatteintäkter, som inte försvinner i ett virrvarr av skatteavdrag.
Visst kan man tänka sig ett samhälle där skatten inte följer bärkraften, men då skall det sägas öppet och inte svamlas om en arbetslinje och hur jobbskatteavdragen gynnar den svenska tillväxten. Höginkomsttagarna har många gånger högst krav på samhället när något felar.
Corren undrade på sin ledarsida för två år sedan ”Vem har sagt att sänkta skatter och minskad statsmakt inte fungerar” samtidigt som dåvarande infrastrukturminister undrade ”om det behövs förbättringar av SJ”.
Pensionär