Den nyligen bortgångne vänsterledaren C-H Hermansson förnyade partiet på flera sätt. Ett, som väckte stor uppmärksamhet, var hans avståndstagande från de vänstergrupper, som kom att betecknas som ”avgrundsvänstern.” Hermansson sökte så göra Vänsterpartiet till ett mer respekterat parti. Vad som sker nu är att dessa krafter verkar ha återkommit i partiet med slagord som postmodernism (det finns inte sanningar, bara åsikter, där ingen är bättre än den andra), kulturrelativism (ingen kultur är bättre än den andra) och feminism (allt ont i världen är karlarnas fel, i synnerhet den vite mannens).
Dessa tankar har märkts i dagarna i samband med Pridefestivalerna, där extremvänster inte velat acceptera HBQT-personer, som också är moderater, poliser, kristdemokrater med mera. De har också sökt försvåra att Pridetåg finns i de invandrartäta förorter, som domineras av islam, vilken ju som bekant är mycket anti-HBQT. Dessa vänsterkrafter verkar styra partiet och förhindra all kritik mot vad som sker i förorterna, även från de egna leden. Vänstern har på så sätt allierat sig med de bakåtsträvande krafter som finns inom islam i stället för att lyssna på de kvinnor i Tensta, Rinkeby och Gottsunda som vill leva ett liv mer som svensk utan hedersförtryck, kontroll och kvinnohat.
Tidigare KPML(r)-ordföranden Baude har uttalat sig i Proletären om utvecklingen på vänsterkanten. Nu skall tydligen kampen föras i förorten, men enligt honom måste den som alltid föras på arbetsplatserna. Klasskampsbegreppet är fortfarande aktuellt. De isolerade grupperna i förorten med klansamhällen och imam-auktoritet kan aldrig förändra något till det positiva. Han menar vidare att tiggarna, som av vänstern ses som fattiga klassbröder, är de av Marx föraktade ”trasproletärerna” samt att många av de migranter som kommit fått samma bild av Sverige som de svenskar som utvandrade till USA – ”landet som flyter av mjölk och honung.”
Ja, så har det alltså blivit – en före detta representant för avgrundsvänstern talar i dag om för vänstern i allmänhet och vissa extremister i synnerhet att de är på fel väg. Vad skulle Marx ansett?
Christer Weinhardt
historiker