Det körs fort på våra gator och vägar med svåra olyckor i spåren. Massor med anonyma olyckor. Detta trots hastighetskameror och diverse tekniska arrangemang. Hur kan det ha blivit så här?
Förklaringen är enkel och fullt naturlig.
Jag använder bilen varje dag. Det är nu åtta år sedan jag blev invinkad på en kontroll – av nykterheten.
Jag vet var hastighetskamerorna är placerade och anpassar mig till dessa.
Liksom andra trafikanter tar jag ofta igen den förlorade tiden mellan dessa kameror och skapar samtidigt en miljöstörande och ryckig trafiksituation.
Det är för mig fullständigt obegripligt hur man kan investera enorma pengar på livlösa och kalla arrangemang för att få ner hastigheten på gator och vägar samtidigt som människorna (läs: poliser) nästan försvunnit.
Detta trots att vi aldrig tidigare haft så många poliser.
Tekniska grejor inger begränsad effekt. Poliser som kan dyka upp var som helst inger stor respekt under temat ”Jag trodde aldrig att de skulle stå just här och i detta busväder”. Än värre orättvisa: cirka 30 procent trots kameraregistrering bötfälls aldrig.
För mig fullständigt ofattbart hur trafikmyndigheter tänker och disponerar våra skattepengar.
I förlängningen känns det givetvis bättre med tekniska arrangemang än att komma i konflikt med trafikanter med egna lagar i trafiken.